bellasdag

den 13/6 2010 kl 09.30 satt jag på ett Sj tåg från alingsås till göteborg central. Jag kände ett litet hugg och sedan vreds magen som en disktrasa och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna! Detta var det värsta ögonblicket i mitt liv, jag insåg att om 14 timmar så skulle allt vara över.....

Jag samlade mig lite då jag var på toaletten inne på centralen och bestämmde mig för att skjuta upp den kännslomässiga biten till senare. 5 min senare satt jag med pappa i bilen och höjer volymen på "rock n roll all over" plattan. Efter en del skiv byten mellan rock n roll all over, destroyer och sonic boom ( som är dom bästa) och ca 3 timmar senare är vi i Malmö city och käkar en cesar sallad på lilla torget innan vi får checka in på hotellet.

Försöker sova mellan 14 och 15 men det enda jag hör är mitt överarbetade hjärta som slår med onaturlig hastighet. får för mig att duscha men ångrar mig och börjar frenetiskt platta mitt spretiga hår tills jag inser att det inte kommer att bli bra hur jag en gör. Inser även att jag glömt, eller tappat bort min eyliner så en sådan får vi införskaffa på vägen sen. Nästa dilema jag skapar (helt för att skjuta upp på det där känslomässiga) är vilken av tröjorna som passar bäst.....Hotter than hell i girlie size eller en med alla porträtten i en lite större herr modell. tillslut drar jag på mig hotter than hell tröjan och conversen. Maten väntar.

vi slår oss ned vid ett bord mitt imellan ett äldre par och ett från göteborg som uppenbart är i malmö av samma anledning som vi. Maten är god och kl närmar sig 17.00 när vi är klara. varför inte förfesta på en bar innan? vi kliver in i baren och helt plötsligt spriger det runt massor av Gene Simons- och Paul Stanley: sar och 3 tjejer med penslar i händerna.

Jag känner åter igen hur "trasan" i min kropp vrids ur och kan knapt hålla tilbaka tårarna eller maten! nä vi sköljer ned gråten och väter "trasan" med en öl.....och varför inte en martini när vi ändå är igång. i baren spelas alla klassiker och någon av de nya lite hårdare låtarna.

Kl blir 18.00 och pappa rycker upp dörren till en taxi utanför baren, det blir svårt att andas samtidigt som vi saktar rullar mot stadion. 5 långa minuter senare och 200kr fattigare stiger vi ur taxin och stadion tonar upp sig framför oss. Min blåsa är inte bra på att hantera nervositet så det fick bli till att kissa i bajamaja innan kön.

Södra läktaren ingång F, Emma ringer. Vi möts på halva vägen och jag får kramar av både henne och mamma Lotta, det blir lite lättare att andas igen. Rad 10 plats 18 och 20. MORR! dom har byggt "mixertornet" för högt! vi ser inte hela senen, men har det bästa ljudet och kommer att ha bästa sikt på tvskärmarna och effekterna. Första förbandet var nästan färdig spelat när vi satte oss. Vi drack upp kaffet och folkisarna under det bandet, blåsan igen! snabbt bort till toaletten. Mustach spelar och klockan är ca 20.00. 1 timma kvar. Snabbt bort till pappa igen.

Inser att min zoom på kameran äger och att jag får riktigt nice bilder om jag fotar skärmarna:-) Ytterligare ett toalett besök kl 20.25, MASSA KÖ!! shit nu är det stressigt! förbanden är slut och dom riggar om scenen! Emma skicka sms.

Emma- Nervös?
Jag- Ja fan! pissar för 3:e gången nu!
Emma- hihi....svimma inte bara! älskar dig gumman

Svimma hade nog varit det lindrigaste av de symtom som skulle utlösas om jag in tryckte ner "det känslomässiga", snarare krypa ihop i fosterställning i något hörn och skaka!

Är tillbaka i stolen 20.55. Tv skärmen visar hur DOM rör sig mellan backstage och fram till scenen!.....Mina händer skakar och muren kring det "känslomässiga" är på bristningsgräns.

Paul Stanley pratar men jag hör inte orden....min handlings,tal och rörelseförmåga förvinner i samma ögonblick då jag uppfattar de sista orden innan musiken fyller stadion!

YOU WHANTET THE BEST! YOU GOT THE BEST! THE HARDEST BAND IN THE WORLD!!


(egen tagna bilder)









fler bilder från min underbara kamera kommer att finnas på facebook.