bellasdag

Hon hade en tumör...

det är det absolut jobbigaste beslutet när man står där med sitt husdjur. Jag har varit med om det några gånger nu och i sådana ögonblick så lovar man sig själv att aldrig skaffa husdjur igen!

Men nu när man tänker efter så stämmer inte det....Pärlan levde i 2 år och jag har gråtit i en kvart över henne, och då var det för att jag inte fick ha henne kvar.

Hade inte varit lika jobbigt om hon inte varit så rädd för sprutan och skrikit så mycket när det väl skulle ske...men jag höll i henne och klappade henne hela tiden...sen blev det svårt att avgöra om det var hennes puls eller min egen jag kännde. Vetrenären kom in och sa att hon somnat nu.

Nu kom ytterligare ett jobbigt beslut, vad skall vi göra med henne? Det är jätte svårt att gräva ned henne  i marken nu för det är fruset. Dom andra alterna tiven var att krimera henne och få hem henne (1400kr) eller att krimera henne med andra djur och sprida henne över ängar.

Jag vill ha henne nära så vi tog hem henne, rullade in henne i en blommig näsduk, la henne i sitt lilla hus, packade in henne och huset i en väska och ställde henne på balkongen med en lyckta och en tygros.

Så fort det går att gräva så skall hon få ligga i vår rabatt utanför dörren hemma i amhult.

Hon var en mycket fin och snäll hamster! kommer aldrig att ångra elle glömma det året hon var hemma med mig, Simon och en liten stund med Mamma och Dennis. Jag gjorde vad jag kunnat och kämpade för henne, jag hoppas att hon levde så bra som bara en hamster kan!

Tack Ida och Carro för ert stöd=-) väldigt snällt av er och era ord hjälper mer än vad ni tror!

kram på er alla!




Här ligger hon nu......